Jag har fått paket från min garn och tebytar vän och vilket paket sedan. Garn från Araucania, Merinoull, alpacka och silke hur fint låter inte det och färgen den är helt fantastisk. Teet har jag inte smakat än fast jag har sagt att jag skulle göra det så har det inte blivit av, men det kommer.
Det här inlägget är det sista jag skriver på bloggspace, min nya blogg ligger här http://garntrasslan.blogspot.com/
Lördan fm frågade jag maken vad han tyckte vi skulle göra av lördagen, en långpromenad var hans förslag det kunde jag vara med på men utflyktsmålet ville jag ändra på och mitt förslag vann.
Vi skulle gå en vandringsled mellan Storvreta och Jälla, jag talade om för maken att jag hade läst att den skulle vara anpassad för rullstolar och det lät ju ganska lättgånget. Vid pass 12:30 lämnade vi huset och begav oss till idrottsplatsen för att hitta leden och det gjorde vi men det visade sig att någon handikappanpassad led var det verkligen inte. Leden skulla vara 6.5 km fick vi upplysning om och vi skulle följa röd markering så vi började gå. Vi klättrade över stenar, balanserade på spångar över vattensammlingar och hamnade i en riktig storskog. Mossiga stenar, och mossiga grenar många med skägglav.
Jag väntade bara att få se något troll som nyfiket tittade fram under någon sten. Vi fortsatte att klättra uppför och utför på den smala stigen, till slut så såg det ganska ljust ut i en glänta så då trodde jag att nu är vi nog framme, det var det inte vi hade gått ca 2 km alltså 4.5 km kvar, det var bara att klättra vidare, vädret var inte det bästa utan det var grått och disigt och klockan gick till slut var jag lite orolig för att vi inte skulle hinna fram innan det blev mörkt, för hade det mörknat medan vi var i skogen hade vi inte hittat ut. Halv fyra var vi framma i Jälla där vi kunde ta buss in till Uppsala. Jag var utrustad med stegräknare, läste av den när jag kom hem och vi hade enligt den gått 6132 steg!!!!! Snoppet!
I fredags var vi, dottern och jag på symässan i Kista, tyckte vi var ute hyfsat tidigt. Hämtade dottern kl 9 för färd till Kista, anlände dit ca en kvart efter öppnandet, inte en parkeringsplats så långt ögat kunde se, det blev till att cirkla runt för att hitta en plats att ställa bilen på, hittade i en till slut, men den krävde fickparkering och det har jag inte gjort sedan jag tog körkort som artonåring. Jag talade alltså om för dottern att fickparkera kan jag inte och hade innerst inne hoppats på att hon skulle säga men då gör jag det, men icke sa nicke. Jag fick bestämma mig för att ta den platsen eller leta vidare jag tog platsen fixade fickparkeringen på första försöket, gissa om jag kände mig stolt.
Prövningarna var inte över när vi äntligen kom fram till mässan, det var hur mycket folk som helst som stod, inte i kö för köandet var obefintligt, så vi ställde oss där vi trodde att det fanns en kassa och se efter en stund var det vår tur att gå in till mässan.
Jag hade inte varit så förutseende att jag hade tagit ut pengar innan jag kom, utan trodde att det skulle finnas en bankomat in på mässan och enligt dottern fanns det en ute i foajen och då orkade jag inte gå ut igen. Det blev inte så mycket handlat men som tur var så fanns det något som tog kort och där handlade jag, det blev 6 nystan Opal sockgarn.
och 2 rundstickor men till dem fick jag låna av dottern.
Dagen blev riktigt lyckad, trots avsaknad av pengar.
Jag har legat lågt med Stickameras pulsvärmare under sommaren, men nu är jag på gång igen.
Ett av novembermuddarnas mönster blev klara igår kväll, garnet är Fabel i bruna toner med lite blått i, mönstret syns inte så bra i mönstrat garn, men det är bara jag som ska ha dem och jag vet att de är mönsterstickade.
Idag har jag namnsdag, fick jag reda på när det damp ner ett sms från sonen J, jag var tvungen att tänka ett par gånger innan jag kom på att det var Viola som var dagens namn, att han kom ihåg att jag faktiskt heter det tycker jag är en bedrift då det är mitt tredje namn och alltså inget jag använder.
Kan väl inte påstå att det var ett namn jag var stolt över som barn, när min fröken i första klass envisades med att kalla mig just det, men det stämde kanske då jag var enormt blyg som barn.
Ännu en av Evelyn Clarks sjalar har sett dagens ljus hos mig. Jag inhandlade ett nystan av garnet Kauni färg EA, jag gillade garnet men visste inte riktigt vad jag skulle göra av det. Satt och surfade runt lite en kväll/natt när det inte gick att sova och såg ett mönster jag tyckte om. Evelyn Clarks mönster gillar jag att sticka efter, ganska lätta för en som inte är någon van spetsstickare. Själv blev jag nöjd med resultatet, men jag har hört andra som inte tycker man ska använda flerfärgat garn till spetsstickning då mönstret inte kommer till sin rätt då.
Tyvärr fick inte hela sjalen plats på bilden, men man kan få en aning om hur det blev och nog tycker jag att mönstret syns. Ett läckert garn är det allt, skönt att sticka med, här har inte fyrkantsstickorna varit med, de finns dock som rundsticka också har jag sett.
Mitt nästa projekt, som påbörjades i kväll, är en randig mössa i alpacka, jag är inte så förtjust i mössor, men blir det kallt så...
Jag känner mig lite velig, vill, vill inte, sticka Festivalsjalen som Eva i Stäket har lagt ut. Jag har ett entrådigt ullgarn även det inköpt på marknaden i höstas, som jag tror skulle passa så det är nog ganska troligt att det blir en festivalsjal, jag har ju flera tjejer, i olika åldrar, runt omkring mig som kanske skulle kunna tänka sig en sådan sjal.
