Garntrassel

Lördan fm frågade jag maken vad han tyckte vi skulle göra av lördagen, en långpromenad var hans förslag det kunde jag vara med på men utflyktsmålet ville jag ändra på och mitt förslag vann.

Vi skulle gå en vandringsled mellan Storvreta och Jälla, jag talade om för maken att jag hade läst att den skulle vara anpassad för rullstolar och det lät ju ganska lättgånget. Vid pass 12:30 lämnade vi huset och begav oss till idrottsplatsen för att hitta leden och det gjorde vi men det visade sig att någon handikappanpassad led var det verkligen inte. Leden skulla vara 6.5 km fick vi upplysning om och vi skulle följa röd markering så vi började gå. Vi klättrade över stenar, balanserade på spångar över vattensammlingar och hamnade i en riktig storskog. Mossiga stenar, och mossiga grenar många med skägglav.

Jag väntade bara att få se något troll som nyfiket tittade fram under någon sten. Vi fortsatte att klättra uppför och utför på den smala stigen, till slut så såg det ganska ljust ut i en glänta så då trodde jag att nu är vi nog framme, det var det inte vi hade gått ca 2 km alltså 4.5 km kvar, det var bara att klättra vidare, vädret var inte det bästa utan det var grått och disigt  och klockan gick till slut var jag lite orolig för att vi inte skulle hinna fram innan det blev mörkt, för hade det mörknat medan vi var i skogen hade vi inte hittat ut. Halv fyra var vi framma i Jälla där vi kunde ta buss in till Uppsala. Jag var utrustad med stegräknare, läste av den när jag kom hem och vi hade enligt den  gått 6132 steg!!!!! Snoppet!

Tillsammans med goda vänner tillbringade jag och maken några dagar i Barcelona och vi var inte ensamma.Det visade sig att det var en stor festival där just det veckoslutet, det var allt från lasershow, parader med Gigantiska figurer, eldprutande drakar och smådjävlar till vinprovning vid stranden och vad kunde passa bättre för ett vinprovargäng från Uppsala än att hamna där?

När vi bestämde resmål och datum tidigt i våras så var tanken att besöka någon vinproducent för att få se hur tillverkningen gick till och vi kom till ett av Spaniens största, Torres, det var stort.

Vi blev väl mottagna av guiden, som visade sig komma från finland, efter en stunds filmvisning var det dags för ett bild- och luktspel över året i vingården, när bildspelet var över fick vi ta plats i ett tåg som tog oss runt på "fabriksområdet" för en fabrik var det.

Tankarna där druvorna blev till vin var enormt stora och stod på rad, jag hann inte räkna hur många det var.

När runturen var över fick vi ett smakprov på ett av deras vita viner. Efter att ha handlat lite grand var det dags att ta sig till stationen för tillbakafärd till Barcelona.

Vi hann också med ett dopp i Medelhavet vid en liten stad som vuxit från en liten fiskeby till en semesterort för Barcelonabor, jag fastnade för en väldigt vacker gatuskylt, något sådant har vi inte där jag bor.

Jag är osäker på om jag kommer att återvända till Barcelona, Spanien ja, men kanske inte dit igen. Men man ska aldrig säga aldrig några sköna dagar var det i alla fall.

Ikväll har vi, maken och jag, varit hos veterinären med vår lilla kille, marsvinet Walter, han har haft lite ont i sin lilla bak under ett par dagar så vi åkte in till akuten med honom, det var nästan lika lång väntetid där som på akuten på akademiska sjukhuset för oss människor. Det var tack och lov inget allvarligt med Walter utan han hade fått en vårta som irriterade honom, den kunde brännas bort så nu kan den inte göra ont längre.

När vi kom hem så tyckte vår andra lilla kille Lukas inte att Walter luktade som han brukade så det blev slagsmål i buren vilket gjorde att nu finns dessa två slagskämparr i varsin bur. Den lilla Lukas har vuxit till sig och är numera lika stor som Walter den äldre.

Vi var lite oroliga när vi åkte iväg med Walter, det är konstigt hur fäst man kan bli  i djur även i små marsvin.